Då var det gjort. Bloggen öppnad, med en layout som inte ens en mor kan älska. Har försökt tidigare, förra gången höll det i kanske tre poster. Max. Utfallet kan mycket väl bli detsamma nu. Vi får se.
Det är bäddat för löpning i alla fall. Siffror och stoff, presenterade på ett sätt som omöjliggör alla former av betalda samarbeten. En och annan summering från ståplats, möjligtvis ackompanjerat med något flashigt foto. Försynta hyllningar till dem som förtjänar det, dem som DN, GP och de andra storfräsarna borde lyfta fram i ljuset betydligt oftare (och utan att man ska behöva hytta med fingret).
Vi tar ett pass i taget. Det är farligt att gasa iväg över tröskeln för tidigt, menar en del. Tack för visat intresse, om än det här visade sig bli både det första och det sista ni läser.
/ Vic
Heja Victor, då får vi se om jag blir den enda som kommenterar. Den första blir jag i alla fall, lycka till med bloggandet, liksom löpning så kan det krävas lite uthållighet! :)
SvaraRaderaTack igen för pepp, Staffan! :) Stortartat att första kommentaren kommer från dig. Viktigt med uthålligheten som du säger. Hörs!
SvaraRaderaVill inte att Staffan ska känna sig ensam!
SvaraRaderaTack för dubbelt-Dahlgren-stöd!
RaderaInte jag heller!
SvaraRaderaTillsammans för löpningen! Tack :)
Radera