Musse & Almgren - sena reaktioner på rekordmagin i Sevilla och i Växjö

Den 27 februari 2005 begick Mustafa Mohamed sin vid det här laget helt bortglömda marathondebut. Platsen för händelserna var spanska Sevilla och förväntningarna på den då knappt 26-årige Hällelöparen var, i och med hans framgångar som banlöpare, väldigt höga. Säsongen innan var han 13:e man på OS i Aten på specialdistansen 3000m hinder. En seger i Göteborgsvarvet på 64.03 våren dessförinnan visade god kapacitet även på längre distanser.

Tyvärr drog ett oväder in över Andalusien den där söndagen 2005. Det blev en kall dag för löparna, som rätt och slätt fick finna sig i att inte kunna få ut precis allt vad man hade. Mustafa själv sprang in på 2.32.00 efter att ha passerat halvmaran runt 1.12 - alltså alls i nivå med vad han borde ha mäktat med.

15 år senare var Musse tillbaka i Sevilla tillsammans med en trio andra svenska elitherrar: Adhanom Abraha, Ebba Tulu Chala och Mikael Ekvall. Något hängde i luften, men det var långt ifrån givet ifrån vem av dessa fyra kanoner det skulle smälla som kraftigast. Och med vilken kaliber.

Sin vana trogen gick Adhanom med den absoluta täten. Första milen gick på runt 29.30, halvan på 62.34 och där hade han redan plockat hem ett nytt pers och den 6:e snabbaste tiden genom tiderna på 21,1km. Robel Fshias 61.18 är inräknat. Men sådana öppningar kan som bekant straffa sig, och är det någon som borde känna till det så är det Adhanom.
De tre andra svenskarna hängde ihop i en klunga ca 3 minuter bakom täten.

Efter 30 km började det gå tyngre för "Adde", femman mellan 30-35 gick på strax över 16.40 (3.20-ish) och vid 37-38 infann sig väggen på riktigt med DNF som följd. Musse hade däremot ökat farten en aning och såg ut att ha något riktigt vasst på gång. Sista biten blev enligt rapporter riktigt tuff, men det höll och som det höll! När Musse passerade mållinjen som 21 man på preliminära 2.10.04 var ett nytt svenskt rekord ett faktum. Tiden korrigerades sedan till 2.10.03, 6 sekunder under David Nilssons 84 dagar gamla rekord. (David fick behålla rekordet på maran en dag längre än han fick behålla sitt f.d. rekord på halvmaran, som han satt på mellan 18/11-18 till 10/2-19!)

För oss löparnördar (och andra som inte nödvändigtvis betraktar sig som nördar) känns det fruktansvärt roligt att Musse äntligen fick till det också på marathon. Han har själv sagt att tiden för honom kanske var förbi. Inför 2019 var det inte ens säkert att det skulle bli ett år till med elitsatsning, men här är vi nu och det är bara att lyfta på hatten för superveteranen som gjort så, så mycket för svensk friidrott i stort och för löpning i allmänhet. (Oavsett om den forne rekordhållaren Kjell-Erik Ståhl tycker att självändamålet i att göra snabba tider har gått över styr.)

Arkivbild från Stockholm Marathon 2018, då Musse vann sitt tredje SM-guld på maran
och det 25:e individuella guldet totalt.

Nu får vi invänta besked för om det blir någon OS-mara i Sapporo i augusti. Precis som för David Nilsson i Valencia uppfylldes inte uttagningskriterie b) Placering bland de åtta främsta, räknat på maximalt tre löpare/nation då Musses 21:a plats bakom 6 etiopier, 5 israeler, 3 kenyaner, 3 spanjorer, 1 marockan, 1 italienare och 1 estländare = 16:e plats efter "omräkning" 3/nation. I det avseendet visade sig faktiskt Sevilla Marathon vara det sämsta loppet för att placera sig långt fram i, med 2.07.27 som åttonde tid räknat på 3/nation. Det blir löjligt när man jämför med Dubai, som också var satt som kvalificeringslopp, där nästan bara etiopiska elitlöpare deltog och 3/nation var ytterst modesta 2.25.51.

Statistik lånad från Lorenzo Nesis Twitter.

Till det finstilta tar vi att loppets andra halva gick på 1.04.38 och att den tiden mellan åren 2004-2019 hade rankats som

Bäst (2013, 2011, 2009, 2007, 2006), näst bäst (2017, 2014, 2008, 2005, 2004 - han själv etta), 3:e (2016, 2015, 2012, 2010) samt 9:e 2019 och 7:e 2018 på Sverigestatistiken!

Noteras ska även att det nysatta svenska rekordet faktiskt inte är klubbrekord för Hälle IF. Samuel Tsegay Tesfamriam, som representerar Eritrea internationellt, gjorde ju 2.09.34 i höstas!


Almgren knockade alla inklusive Berglund

Dagen före Sevilla Marathon bjöds vi på en riktig uppvisning vid iSM i Växjö. På förhand gick jag på att Kalle Berglund skulle ta hem 3000m-loppet, och den som inte höll med om det talar knappast sanning. För visst kändes det som att Kalle - särskilt utan Suldan Hassan och Simon Sundström med i startlistan - inte bara skulle vara först utan också var rätt överlägsen sina konkurrenter? Ack så fel man kan ha.

Merparten av landets bästa löpare på 1500m-10000m fanns med, med säkert 10-12 man med personbästan under 8.15. Den evige supertalangen Andreas Almgren (fyller 25 år i år) seglade lite under radarn då han inte gjort något lopp inomhus och istället satsat på en längre grundträningsperiod. Han kom från 3.38 höga på 1500m i Göteborgs GP i somras (samma lopp som Kalle Berglund slog det dåvarande svenska rekordet), men därefter har han inte visat upp något som gjort att man tänkt att han var redo att så till direkt i tävlingscomebacken.

Episk livesändning från sidlinjen

Jag följde loppet på dubbla skärmar; Friidrottskanalens officiella sändning från inomhus-SM och på TeamPopcornRunners livesändning, som Josef Åberg styrde. Den sistnämnda visade sig ge oss något att minnas för ett bra tag.
Rullande klocka på 2.39 efter 1000m (samlad klunga) och 5.18 efter 2000m (Berglund och Almgren hade gått loss), och man såg ut att vara på väg mot en tid en bit under 8 minuter. Med fyra varv kvar gick Almgren upp, tryckte till och fick en lucka direkt. Sedan ökade han farten ytterligare, sista två varven gick på en bit under 30s vardera och i mål verkade han ha landat precis över Kent Claessons svenska rekord på 7.48,44. För att citera coacherna vid sidlinjen: "Höga fyrtioåtta, det är helt jävla galet". När speakern bara ögonblicket efteråt ropar ut att vi har ett nytt svenskt rekord, 7.38,34, ja man får fortfarande rysningar av Almgrens reaktion. Det enda som fattades var att Berglund ödmjukade sig till fullo med en knästående bugning, det som Almgren bjöd på på Slottsskogsvallen i augusti.

Läge för 5 000m?
Att utan specifik träning gå in och göra 7.48,34 i debuten är förstås ett enormt styrkebesked. Innan han ens kommit till start på 1500m, känns OS-kvalgränsen på 3.35 genast långt mer nåbar. Frågan är om Andreas ändå inte ska pröva lyckan också på 5 000m. Kvalgränser att i så fall ha med i bakhuvudet är (stenhårda) 13.13,50 för OS, 4s under det svenska rekordet och snittfart 2.38,7/km, och 13.44, 2.44,8/k, för EM i Paris.
Oavsett vad Almgren väljer står det klart att träningen som bedrivs just nu a.k.a. "tråkig Kalle Berglund-träning" har gjort honom uthålligare än någonsin, och får han bara hållit sig ifrån skador så kan, hur clichee-mässigt det än låter, vad som helst hända.

Reaktioner på TeamPopcornRunners livesändning av loppet.
Undertecknad besparade sig könsorden denna gång.. ;-)

På den här sidan av millennieskiftet har vi, undantaget Musse (2004 & 2008) och Charlotta Fougberg (2016), bara haft tre svenska startande i OS på medel/lång, samtliga vid Rio 2016; Lovisa Lindh på 800m, Meraf Bahta på 1500m och Sarah Lahti på 10000m. Andreas Almgren och Kalle Berglund anför nu den nya framgångsvågen med löpare som har sikte på Tokyo 2020.

Vidare läsning:
Post race-intervju med Musse, Marathon.se
Turebergs FK om Almgrens 3000m
Artiklar på Friidrott.se - om Musse, om Almgren